Ångest
Jag har ångest över livet. På riktigt. Vad sjutton ska det bli av mig? Ska jag bo i Sverige, i villa/radhus, skaffa volvo, bli halvfet och deprimerad för jag jobbar så mycket och inte hinner leva och ha kul, ha too many kids to handle som kostar rumpa och en man som är trött på livet? Nu överdrev jag kanske lite och no offens om någon nu lever så eller vill leva så. Men det vill inte jag. Det är verkligen min mardröm. Detta hittade jag på tumblr häromdagen:
"what really scares me is that im average im not really good at anything or really beautiful im going to live an average life with an average job an average income and die an average death with an average funeral and nobody is going to remember me"
Medel. Vem vill vara medel? Alla vill väl göra något så folk kommer ihåg en? Alla vill väl vara bra på något och vara vacker? Asså detta skrämmer mig. Jag vill inte leva ett "svenne-liv". Jag anser ju att mina föräldrar gör det och deras liv verkar så jävla tråkigt. Eller om man har barn kanske det är lite roligare, jag menar jag måste ju lysa upp deras dagar :') Skämt å sido, jag kostar nog en del och är förjävla jobbig.
Jag är verkligen ingen A-elev och kommer säkert få ett as tråkigt jobb med halvkass lön och ha ett "medelliv". Men eftersom jag verkligen inte vill det så måste jag ju tänka positivt och ha hopp om att jag hittar något jag tycker är kul och kanske är bra på till och med.
Jag läste på Zara Larssons blogg och då skrev hon "Jag ska sluta göra skaker som jag inte tycker om. Du lever en gång. Jag vill aldrig gå ut med soporna, för det är inte kul. Jag vill ha kul, varje sekund i mitt liv". Jag vill också ha kul hela mitt liv. Jag vill inte heller göra det jag inte vill göra, haha det säger ju sig själv, men ni fattar? Men det är ju inte precis så att jag sjunger bra och är i USA och har en azum framtid framför mig som Zara har och hon kommer säkert ha ett as roligt liv eftersom hon får chansen att göra det hon älskar och är duktig på det. Jag skulle verkligen vilja kunna sjunga och skådespela. Det vet jag iofs inte om jag kan eller ej men skulle tippa på nej, men skulle vilja vara med i en hollywood film och alla ba "wooooow". Hihi nej men hur fett.
Jag vill ut och resa i världen och se vilket ställe som passar mig bäst. Ja, man måste ha pengar när man ska resa så jag måste skaffa mig ett jobb men jag är jävligt lat och rädd för ett nej. Men ärligt, ett nej är det värsta man kan få och så farligt är inte ett nej. Bara att leta vidare.
Mitt "drömliv" ser väl ungefär ut såhär:
Bo (ett tag iaf) i antingen L.A, San Fransisco, London eller New York. Jag har dock aldrig varit i NY men den livsstilen verkar vara så himla najs och staden verkar så ball. Vill absolut prova att leva där. Sen så vill jag ju resa som jag sa och då kanske jag hittar något ställe som jag inte tänker på nu. Sen pengar. Det är klart jag vill att pengar ska rulla in men jag skulle endå vilja jobba för dem. Känna mig duktig liksom. För jag anser att man kan köpa lycka,eller en viss lycka. Materiellycka vilket jag gör. Jag älskar att köpa kläder tex. Och för pengar kan man resa vilket jag också älskar. Men det kan väl diksuteras. Klart man kan vara lycklig utan pengar, jag själv har ju inte så mycket pengar nu men jag är endå hyfsat lycklig:p Såklart vill jag ha familj också. Jag vill ha barn innan jag är 30 men då gäller det att jag har "skaffat" (?) karriär först. Och en man som är fin på alla sätt och vis, på både in och utsida.
Jag har nog nämnt det i bloggen innan men jag skulle vilja jobba inom mode. Det är ett stort område men liksom aa, inom mode. Det skulle vara fett kul. Sen skulle jag vilja vara med Harry Styles också :)))))) Om jag skulle ha honom så skulle jag vara lycklig tror jag. Han verkar vara helt underbar men ändå lite mmm aa lite så haha. Fast han har ju gott om pengar så då får jag ju det på köpet;) Ärligt bryr jag mig inte ens om hans pengar. Ser inte honom som rik eller "vill ha honom" för hans pengar. Nästan aldirg tänkt på det. Han är ju en dröm men man ska ju leva sina drömmar så Harry here i come:p
Om någon nu orkade läsa hela detta inlägg så är jag imponerad. Detta tog typ en timme att skriva för att jag skriver, raderar, skriver och raderar all the time för att kunna formulera mig någorlunda. Hoppas ingen kränks eller något men detta är mina tankar och alla tänker vi ju olika.
Bloggar mer imorgon, sov sött.
Kommentarer
Trackback